powerrangers

Imorgon får en del studenter Csn bidrag och en del lite Lön. Dessa pengar som kommer är till för att unnas. För det har inte Duong Le gjort på länge? Jag har inte så mycket att säga mer än att jag tror att ni sliter mer än vad jag gör med ert plugg. Ambitösa vänner. Jag är iallfall sugen på att se mulan fast det ska inte vara tecknat fast att det tecknade äger. Utan riktiga människor med kött och blod. Jansa något du kan?. Jag kan erkänna att jag är riktig dålig på att berätta om vad som händer runt omkring mitt liv. Liksom det ploppar inte upp i mitt huvud när jag väl ska skriva ett inlägg. Låter det förbli såhär så länge. Ville mest visa att jag finns kvar på powerrangers.

Känner en viss avsky mot mig själv. Egentligen känner jag inte att det är värt att ta upp, men behöver lägga min irritation någonstans.

Igår skulle jag åka till Göteborg. Satt lugnt och fridfullt vid min datorstol och skulle använda mig av SJ:s värdecheck för att beställa resan. Det krånglade, funkade inte alls. Så insåg jag att tåget åkte snart. Så stressade mig (som vanligt) till stationen för att köpa biljetten vid automaten. Fick ut biljetten vid helt rätt timing kände jag, fem minuter innan avgång. Så gick jag och ställde mig vid perrongen, tog det för givet att det var tåg. Tills jag fick för mig att kolla på biljetten för skojs skull. Så såg jag "buss 100". Fuck. Slängde pengarna i sjön var det som.
Så missade jag den.

Jag hade fått för mig att inte ha på mig mina glasögon medans jag sprang till stationen, så jag lät dom hänga i min kedja runt halsen. Skulle ta på mig glasögonen för att kolla på tidtabellen när nästa avgång var. Då hade jag bara själva kedjan kvar runt halsen. Och tidigare under dagen hade jag känt "idag kommer jag göra något klantigt". Hade tyvärr rätt. Gick hela vägen hem, i blasket, i snön, i hopp att se mina antagligen nermosade glasögon. Misslyckat försök.

Sprang lite, klacken på bootsen gick av. Var längesen jag kände sån "vad hopplöst allt är!!". Men varje gång det händer, suger det. Bytte skor. Tänkte skippa göteborg. Men sprang ändå till bussen av någon anledning, med världens halaste skor. Mirakel att jag inte ramlade och dog. Tack gud. Måste sett upp som jag hade gjort ett förfärligt försök av att sätta på rouge, när jag kom fram till bussen. Får såna röda kinder när jag får för mig att springa. Kändes som hela världen kollade på en. Kom iväg sen iallafall, som tur så fortsatte dagen lugnt, med god mat och sällskap.

Men idag växer ångesten om att mina älskade (för givna) glasögon är någonstans därute. Väntandes på mig. Får hoppas att det var någon stackare som hittade dom, med samma synfel och inte råd till glasögon. Beställde akut-linser i natt. Hittade inte en enda som egentligen ska passa mina ögon. Inte rätt baskurva eller diameter, men tillfällig lösning. Happ, nya glasögon nu då?!
Borde vara van vid det här laget, sån klant som jag är. Blir bara så ledsen varje gång. Knäcker mig. :(

(Sorry för det långa och väldigt ointressanta inlägget, feel me)


UPPDATERA MER JÄVLA...

On the road , påväg emot Jansa. Visum på gång sen åker man ,jag är så sjukt oförbered som vanligt lever i en sista minuten värld.Dom har gratis knäckebröd på tåget, ska jag ta bara för att ? känns som jag kommer göra det fast det är sjukt onördigt.

Det är mer eller mindre den här synen jag ser nu om dagarna (bortsett från när jag äter, skiter, duschar) t.o.m när jag sover. Och ändå greppar inte min hjärna hälften. Siffror har aldrig torterat mig lika mycket som nu. Hoppas ni gosar mer i livet just nu än jag, mina tomtar. (Bokföring, fem av fem toasters. )